Den stora depressionen 1929 – 1939:

Upprepas den historien nu?

 

En finanskris av den dimension vi upplever nu har inte världen sett sedan i oktober 1929, för 79 år sedan. Hur stora är likheterna mellan dagens världsekonomi och den som rådde 1929? Man kan befara att historien upprepar sig, att vi har ytterligare två år av nedgång innan världsekonomin vänder uppåt. Men då kan oljebrist och åtgärder mot klimatproblemet bromsa uppgången.

    The roaring twenties kallas i efterskott det glada tjugutalet. De amerikanska börserna femdubblade sina värden under bara fem år fram till 1929. Enorma förmögenheter skapades, lönsamheten i de flesta typer av verksamheter var god, direktionsmedlemmar i företag tog ut enorma ersättningar. Man var övertygad om att börsuppgången skulle vara för evigt. Man lånade för att köpa aktier, upp till 70 % av beloppet i aktier räckte som säkerhet. 1929 förstod Federal Reserve att man måste kyla ned marknaden, vilket skedde med räntehöjningar. Effekten blev dock att många fick svårt att betala sina räntor, vilket ledde till osäkerhet på aktiemarknaden.

    Världen under 2000-talets första decennium har också upplevt enorma värdestegringar på aktier. Den svenska börsens värde mer en tredubblades från bottennoteringen 2002 till toppen under sommaren 2007. I andra länder var utvecklingen liknande.  Dow Jones index fördubblades under samma tid.

    Den 3 september 1929 kulminerade börsvärdena i USA. Börsen började sjunka och var mycket orolig fram till den svarta torsdagen den 24 oktober då panik uppstod på börsen. Efter en svarta måndagen den 28 oktober med ett börsfall på 13 % och den svarta tisdagen den 29 oktober med ett börsfall på 12 procent hade newyorkbörsen fallit med 40 % sedan toppnoteringen den 3 september. Nedgångarna fortsatte till dess en kortvarig botten nåddes den 13 november då nedgången var 48 %. Därefter vände det uppåt, en topp nåddes i april 1930. Nedgången från den 3 september 1929 var då inte mer än 23 %. Men därefter gick det stadigt nedåt till dess den slutliga botten nåddes den 8 juli 1932. Då hade hela 89 % av aktievärdet från 1929 förlorats och det skulle dröja en bit in på 50-talet innan 1929 års börsvärde var återställt.

    I juli 2007 kulminerade den svenska börsen. Dow Jones någon månad senare. Den 24 oktober i år, den svarta fredagen, hade det svenska börsvärdet mer än halverats. Vid samma tidpunkt hade Dow Jones nästan halverats. På ett år har halva börsvärdet försvunnit i de flesta industriländer. Belånade förmögenheter, stora som små, har raderats ut. Fastighetsmarknaden, som inledde den amerikanska krisen, har försvagats, priserna på dessa viktiga säkerheter faller världen över.

    I USA började den stora recessionen under det tredje kvartalet 1929. Återhämtningen startade från en mycket låg nivå under det andra kvartalet 1933. Den amerikanska industriproduktionen sjönk under recessionen till en bottennotering på 46,8 % under toppnoteringen 1929.

    I Sverige började recessionen under det andra kvartalet 1930. Återhämtningen började under det tredje kvartalet 1932, ett halvt år efter Ivar Kreugers självmord. Under den svenska recessionen sjönk industriproduktionen med 10,2 %. En låg siffra, bland den tidens industrinationer var det bara Japan som klarade sig bättre med 8,5 %.

    Under depressionen i USA sjönk grosshandelspriserna med 33 %, arbetslösheten ökade till över 20 % Levnadsstandaren sjönk över hela den industrialiserade världen.

1933, tre år efter det att finanskrisen blivit tydlig, införde USA en insättningsgaranti för att ge allmänheten skydd mot bankers insolvens. Råvarupriserna följde med övriga marknader nedåt.

    Hösten 2008 faller råvarupriserna. Oljan har fallit med mer än hälften sedan toppnoteringen. Vetet har enligt Agroetanols index fallit till hälften sedan toppen i februari 2008. Dock ligger vetepriset enligt samma index fortfarande 20 % högre än i mars 2006.

 

Om det går som på trettiotalet

Hur ser det ut framåt i tiden och vad kan vi lära av den stora recessionen på 30-talet? Då hade både banker och stater reserver i guld. Bankmännen var rädda om sitt guld och var ganska snabba att säga upp riskabla lån för att inte riskera guldet. Staterna var också ovilliga att släppa ifrån sig guld för att finansiera stödåtgärder. Det är en allmän uppfattning av 30-talskrisen förvärrades av guldreserverna. I dag kanske bankerna går längre i risktagandet, men detta har i stället medfört att hela banker hamnat i likvidationsläge. Man kan därför inte säga att banksystemet som det ser ut i dag har större möjligheter att få hjulen att snurra än vad de hade på 30-talet. Från denna synpunkt kan krisen bli lika djup i dag som för 79 år sedan.
    En stor skillnad mot situationen 1930 är dagens regeringars beredskap att med olika åtgärder dämpa krisen. Arbetslöshet är en stor ekonomisk belastning för berörda stater. Om detta problem byggde John Maynard Keynes en teori på 30-talet, som byggde på att ledig arbetskapacitet måste utnyttjas. En av de första att i stor skala utnyttja Keynes teorier var för övrigt Adolf Hitler, som blev mycket hyllad för sitt sätt att lyfta Tyskland ur krisen, bland annat med hjälp av omfattande infrastrukturbyggen. Vi kan redan se hur dagens regeringar satsar på garantier för att få penningsystemet att fungera samtidigt som man bereder sig på att ta hand om en kommande massarbetslöshet. 30-talets erfarenheter, rätt tillämpade, borde kunna minska svårighetsgraden i den depression vi sannolikt har framför oss.

    En annan stor skillnad mot 30-talets ekonomi är att denna till så stor del var agrar. Ca 50 % av befolkningen i Sverige bodde och verkade då på landsbygden, där fortfarande självhushållets ekonomi spelade stor roll. Detta bör ha minskat samhällets känslighet för internationell finansoro. I dag är Sverige högt industrialiserat och ett av de länder i världen som är mest beroende av exportinkomster. Sverige är därmed mer utsatt för svängningar i internationell ekonomi än de flesta andra länder. Detta bör medföra att Sverige inte kan klara sig lika bra denna gång som 1930, även om välskötta statsfinanser initialt kan ha viss positiv betydelse.

    År 1929 tog det tre år efter det att aktiekurserna börjat rasa till dess att vändpunkten nåddes. Från hösten 2007 har det gått ett år sedan kursraset började i industriländernas börser.  Har vi två år av ytterligare nedgångar att se fram emot innan uppgången kommer?

    Just nu upplever vi varsel i verkstadsindustrin i stor skala och frågan är hur t ex fordonsindustrin ska klara att finansiera en oerhört kraftig inbromsning av sina marknader. Utvecklingsprojekt läggs på is. Fastighetspriserna har på ett år fallit ca 20 procent. På bostadsmarknaden är osäkerheten stor, i Sverige fungerar den marknaden för närvarande inte alls, ett prisras står för dörren. Byggindustrin är nästa bransch som kommer att storvarsla. Västeuropas banksystem har mycket stora exponeringar i de nya krisande östliga EU-länderna samt i Ukraina. Den finansiella världen i Europa är nu mycket utsatt, minorna är många. Det finns skäl att befara att vi fortfarande har långt till botten i den europeiska krisen. Att börskurserna fortsätta att falla liksom priserna på fastigheter och mark är inte osannolikt. Att arbetslösheten om två år visar tvåsiffriga tal i de flesta länder i Europa är långt ifrån en omöjlighet. Det kan vara klokt att räkna med att priset på fastigheter, bostäder och mark faller med minst hälften från situationen på sommaren 2007.

    Två nya och tunga faktorer som inte fanns 1929 påverkar dagens recession: Begynnande energibrist (minskande oljereserver) och klimathot. Båda dessa faktorer tvingar fram oerhört kapitalkrävande förändringar och fördyringar i energisystemen. Effekten bör bli att uppgången efter en recession blir svagare och långsammare. Det finns anledning att förbereda sig på att vakna upp i en värld som inte längre tillåter dagens livsstil.

    Sammanfattningsvis finns god anledning att befara en fortsatt nedgång i världsekonomin med kraftigt sjunkande värden på aktier, mark, fastigheter, bostäder och råvaror. På lönerna kommer ett tryck nedåt att bromsa kommande lönehöjningar. Man kan förutse sjunkande räntenivåer och att banksystemet kommer att agera för att stödja kredittagare i måttliga svårigheter hellre än att redovisa kreditförluster.

    Jordens pågående befolkningsökning medför en fortsatt stigande efterfrågan på mat, något som accentueras ytterligare av klimatförändringar. Klimatproblemet och oljesituationen leder till ökad efterfrågan på energi från skog och åkrar. Samtidigt kan en trolig minskning av svensk basindustri medföra en minskad närmarknad för pappersmassa, sågvirke och elenergi. Troligen får vi en överproduktion av elenergi som inte kan exporteras beroende på kapacitetsbrist i kraftnät inom Sverige, över Östersjön och på norra kontinenten. Vindkraften i Sverige riskerar att bli en krisbransch.

    Få levande minns händelserna 1929. Men dagens politiker, som står inför sin svåraste uppgift hittills, har all anledning att slå i historieböckerna.

 

2008-11-12

 

John Murray

Kommentera!

 

Tillbaka