Centerns regeringsledamöter:

Pinsam okunnighet om klimat och energi

 

Total avsaknad av överblick och bristande kunskaper karaktäriserar den svenska klimat- och energipolitiken. Särskilt pinsamt blir det när landets miljöminister tillsammans med tre ytterligare regeringsledamöter, alla märkta (c), undertecknar ett avsiktsdokument som saknar all realism och vars intentioner knappast bidrar till någon lösning av vare sig klimat- eller oljeproblemet. Likt strutsar sticker de huvudet i sanden och vägrar se omvärlden i ett problem som är totalt globalt.

    ’’Förbjud bensinbilar 2025 och oljeeldning i hus 2020’’ är rubriken på en debattartikel, införd i DN den 15 november 2008 och undertecknad av Maud Olofsson, Andreas Carlgren, Eskil Erlandsson och Åsa Torstensson.

    I den föreslagna politiken anges målet att vi i Sverige, som första industriland, ska, klara ett utsläpp av högst ett ton koldioxid per person och år. Det innebär en minskning till en sjättedel av dagens svenska utsläpp och samma nivå som Europas fattigaste land, Albanien, har enligt SCB. I dag släpper USA, som är världens värsta land i detta avseende, 19,8 ton koldioxid per person och år enligt samma källa. I genomsnitt släpper varje människa i världen i dag ut knappt två ton koldioxid per år. I Sverige skulle vi enligt centerministrarna gå ned till hälften av världens genomsnittliga percapitautsläpp.

    Vad som släpps ut från Sverige har i det globala sammanhanget mycket liten betydelse. Att i det sammanhanget se bara på det svenska samhället ter sig meningslöst om vi kan göra bättre insatser över gränserna.

    Grundproblemet är att den energimängd världen tar ut från de ändliga resurserna kol, olja och gas är så stora att den inte går att ersätta med jordens resurser i form av biobränsle, vattenkraft och vindkraft.
    Den möjliga produktionen av biobränsle är också begränsad, bland annat beroende av behovet att producera mat till jordens i växande befolkning som i dag uppgår 6,6 miljarder människor. Dessutom ska biomassan räcka till råvaror för byggnadsindustri, pappersproduktion, framtida plastproduktion mm. Om energikonsumtionen per capita kan minskas till hälften i behövs ändå storskaliga satsningar på kärnkraft i någon form och solenergi för att täcka behovet. Det rör sig om en global energiomställning som kommer att ta mycket lång tid, i all synnerhet som det fortfarande, bland annat i USA, Kina och Europa, storsatsas på kolkraft med en livslängd på minst 40 år.

    I dagens situation måste synsättet vara att arbeta med klimatproblemet i olika faser. I den första gäller det att utnyttja de resurser vi har till att snabbt minska användningen av fossila bränslen genom att ersätta dem så långt som möjligt med tillgängliga biobränslen och utsläppsfri energiproduktion.

   I det läget är det intressant att se var biobränslena gör störst klimateffekt. Svaret är att bäst verkan får man genom att ersätta kol i värme- och kraftproduktion med biobränslen. Om man gör fordonsbränsle av biomassan blir effekten på koldioxidutsläppen betydligt mindre.

   Så länge som vi producerar el och värme med kol ska därmed alla tillgängliga biobränslen användas för att minska kolförbrukningen. Det finns ingen anledning i denna fas att göra fordonsbränslen av en knapp biobränsleresurs. När det gäller fordonsbränslena får vi under denna fas arbeta med besparingar i form av mindre och bättre utnyttjade personfordon, ökad kollektivtransport för passagerare och effektivare transportredskap för gods. Dessutom kan mycket åstadkommas genom samhällsplanering och logistisk planering. Men petroleum blir det bästa fordonsbränslen under den första fasen, som troligen måste vara minst 30 år.

    I den andra fasen, ska i stort sett all kraft- och värmeproduktion med fossila bränslen vara borta. El och vätgas produceras då av vind, vatten, sol och nukleär energi. Det blir dags att se på alternativa bränslen. Fordons- och distributionsmässigt är det bäst om man kan få fram ett flytande bränsle med högt specifikt energiinnehåll, ungefär som dieselolja. Om den rena elbilen kan vara ett intressant alternativ i fas två beror helt på utvecklingen av batteritekniken. De lition-jon-batterier vi känner i dag duger inte. De har för litet specifikt energiinnehåll och kräver för stora volymer för att de ska kunna byggas in i framtidens lätta fordon. Tillverkningskostnader och laddningstider är andra problem som vi ännu inte känner någon lösning på.  Däremot kan en elektrisk kraftöverföring som i dagens hybridbilar vara en framtidsstandard. Någon typ av motor, turbin eller bränslecell svarar för elproduktionen. Ett mindre batteri för att kunna ta upp bromsenergi och för att ge bättre möjligheter till kortvarig acceleration ingår i det koncept vi redan känner.

    I det globala perspektivet skulle ett genomförande av centerpartiets fossilförbud när det gäller drivmedel för bilar redan om 17 år reducera möjligheterna för en maximal global minskning av koldioxidutsläppen.

    Centerpartipolitikernas nästa punkt är ökad satsning på järnväg. Här talar man bara om persontransporter och anger inte vilka vinster som görs i förhållande till andra kollektivtransporttekniker. Globalt eller i europeiskt perspektiv har eldriften inga utsläppsfördelar så länge som den övervägande delen av elen produceras med kolkraft. Järnvägsutvecklingen bör styras av ett lönsamhetstänkande både när det gäller ekonomi och miljö.

    De fyra politikerna nämner också satsningen på förnybar energi, bland annat vindkraft. Det elöverskott som uppstår i Sverige är i debattartikeln tänkt att förbrukas av elbilar, en teknik som vi inte vet om den kan bli verklighet.

   En stor fara för den svenska energipolitiken är att perspektiv saknas. Vi är på väg in i en situation med ett stort elöverskott utan att ha någon tydlig strategi för hur elen ska användas. Vår rena el är en förnämlig exportprodukt, men infrastrukturen för att kunna transportera elöverskottet till kontinenten saknas. Här krävs ett förstärkt ledningsnät genom Sverige, över södra Östersjön och i mottagarländerna, Tyskland och Polen. Med den fart vindkraften och kärnkraften byggs ut i Sverige är det bråttom att ta de utländska politiska kontakterna och att få igång byggandet. Detta är ett tioårsprojekt, vad ska vi göra med ett växande elöverskott under tiden? Problemet togs upp på ett utmärkt sätt i ett debattinslag i Dagens Industri av Thomas Karlsson och Thomas Sandberg den 10 november i år.

    På Gotland svarar vindkraften för allt elbehov när det blåser 12 m/s eller mer. Dessutom utnyttjas då befintlig kabel för fullt för export av godländsk el. Utan ny kabel kan inte mer vindkraftsel produceras på Gotland. Sverige som helhet är på väg att hamna i en liknande situation.

    Vad som också saknas i den svenska energipolitiken är hur vindkraftselen påverkar övrig elförsörjning. För varje MW vindkraft måste det finnas lika mycket lätt reglerbar elproduktion på annat håll. Kärn- och kolkraftverk är inte lättreglerade. Det är däremot vattenkraft (om det finns vattenmagasin), gas- och oljekraft.. Vattenkraften är den enda helt utsläppsfria av de lättreglerade teknikerna och föredras. Men om vindkraften svarar för effekten under en fjärdedel av tiden ska vattenkraften utnyttjas under tre fjärdedelar av tiden. Det betyder att vattenkraftverkens effekt måste höjas avsevärt om vattentillgången ska utnyttjas helt ut. Dessutom måste också av detta skäl distributionsnäten förstärkas.

    Vindkraftens 17  TWh, som centerpolitikerna ser fram emot redan 2016, måste kunna hanteras. Det är åtta år dit, kraftfulla följdinvesteringar måste påbörjas redan nu om man tror på målet. Men det nämns inte i centerpolitikernas debattinslag.

    Att, som centerpolitikerna föreslår, fasa ut all fossil energi för uppvärmning före 2020 är nästan att slå in öppna dörrar. Men klarar regeringen att lösa ut Eon från det ännu inte färdiga naturgasverket i Malmö? Investeringen ligger på tre miljarder kronor?

    De fyra ministrarna avslutar sin debattartikel med att tala om skapandet av en internationellt solidarisk klimatpolitik. Det är självklart både bra och nödvändigt. Men hur vore det om de lärde sig något om hur deras svenska klimatpolitik, om den mot all förmodan skulle verkställas, påverkar omvärlden?

 

John Murray

Tillbaka