Rätt ta bort gödselskatten

– men kväveproduktionen är ett globalt jätteproblem

 

Politiker inom den svenska riksdagens olika läger kräver återinförande av handelsgödselskatten.. Argumentet är att skatten på gödsel är viktig för att omställning till ett mer hållbart samhälle skulle gynnas av denna.

   I praktiken är handelsgödselskatten på den nivå den hållits verkningslös när det gäller användningen. Priset på gödseln är ändå så högt och gödselns verkan så tydlig att varje växtodlare tvingas optimera gödselanvändningen med stor noggrannhet. En lokal skatt har den verkan att kostnaderna stiger för svenska bönder utan att kväveanvändningen påverkas.

    Vi har all anledning att vara aktsamma om ekonomin i den svenska livsmedelsproduktionen. Om man räknar över tioårsperioder har lönsamheten varit mycket svag i svenskt jordbruk samtidigt som vi blir allt mer angelägna att kunna köpa närproducerad mat.

   Det många politiker tycks bortse från är att det svenska jordbrukets produkter i dag säljs på en världsmarknad. Det gäller spannmål, oljeväxter, kött, fläsk samt till och med mjölk. Vid Sveriges gränser gäller inga handelshinder. Och även om EU, USA och andra marknader har vissa införselbegränsningar är det världsmarknaden som styr priserna här hemma i Sverige. Och att i det läget utsätta matproducenterna för specifikt svenska kostnadsökningar är inte särskilt klokt. I all synnerhet om de pålagor det gäller inta ger åsyftat resultat.

   En helt annan sak är att det finns enormt starka skäl att understryka oron för den mycket stora handelsgödselanvändningen.

   För att framställa ett enda kg gödselkväve från luft åtgår mer än 16 kWh. Förr användes el för denna produktion, i dag är naturgas energikällan.

   I konventionell växtodling stoppar vi med kvävet ner stora mängder fossil energi i jorden. Räknat på ett hektar åker kan mängden vara tre eller fyra gånger så stor som den energimängd i form av dieselolja som krävs för jordbearbetning av samma yta. Koldioxidutsläppen vid produktionen är enorma, men dessutom bildas lustgas såväl vid produktionen som vid den ökade växtetableringen i jorden. Lustgasutsläpp ger ungefär 30 gånger så mycket växthuseffekt som koldioxidutsläpp.

   Om kvävegödning inte tas upp av växterna rinner den ut i dräneringsvatten, i sjöar, i havet där övergödning redan orsakat stora och troligen irreparabla skador på ekosystemen.

   Det mänskliga gödslandet är av sådan omfattning att det överträffar naturens eget kvävekretslopp med två eller tre gånger, enligt professor Johan Rockström på Stockholm Resilience Center. Detta är troligen långt mer än av våra ekosystem uthålligt tål.

   Vi måste alltså snabbt minska kväveanvändningen i jordbruket. Men hur ska det gå till?

   Att snabbt sluta handelsgödsla skulle på några år leda till världssvält. Skördarna skulle troligen efter en övergångstid ha minskat med 25 eller 30 %.

   Problemet måste angripas från flera håll. En internationellt övervakad tillverkningsskatt för att på ett länderneutralt sätt höja priset på handelsgödsel bör införas. Kanske kan något liknande FNs atomenergiorgan sköta den saken?

   Handelsgödsel kan tillverkas av el i länder som har naturlig energi och saknar elöverföringskapacitet till omvärlden, t ex Island.

   Vi ökar andelen installade djur för kött- och mjölkproduktion för att utnyttja deras gödsel.

   Vi återför kväve från reningsverken till åkrarna.

   Vi utvecklar tekniken för precisionsgödsling så att all gödsel når de plantor som ska gynnas.

   Det är mycket hög tid att på allvar ta hand om problemen kring handelsgödseln. En svensk handelsgödselskatt har ingen verkan. Ekologisk växtodling är heller inte ett alternativ – förutom uthållighetsproblemen blir produktionen för liten.

 

John Murray

 

 

Kommentera!

 

Åter